Många av de träningsformer som blivit populära de senaste åren har sitt ursprung i Asien. Däribland kan nämnas Qigong, Yoga, Karate och Mindfulness. (Den sistnämnda räknas dock mer som mental träning än fysisk.) Flera av dessa träningsformer har någon typ av anknytning till andlighet av olika slag, något som tilltalar allt fler människor i såväl västvärlden som andra delar av världen. Man känner ett behov av att komma i kontakt med något högre än en själv, men vill inte gå så långt som att påstå att man tror på en Gud, eftersom det kan ställa en del krav på en själv. Då passar det bättre med något lagom ”flummigt” och oförklarligt som ”ett inre väsen”, ”kontakt med andevärlden” och så vidare.
Qigong – träning för kropp och själ
Qigong, som har sitt ursprung i Kina, är en samling tekniker för fysisk och mental träning. Dessa två former kallas inre och yttre form – de tekniker som görs med sinnet och fyller de yttre rörelserna, och den fysiska rörelsen. Ibland kan man se en person i en park som står lite avskilt, blundande och gör långsamma rörelser – det är då en stor chans att denne person ägnar sig åt qigong!
Qigong, som den ser ut idag, har sina rötter i taoismen och taoisternas intresse för den andliga träningen. Numer lärs qigong även ut separat, för träningens skull utan någon koppling till intresse för den andliga utvecklingen.
Mindfulness – var medveten om din närvaro
Mindfulness kan översättas till ungefär ”medveten närvaro” på svenska. Begreppet kommer från början från buddhismen, där denna närvaro är en del av den åttafaldiga vägen mot Nirvana. På senare tid har denna ”metod” börjat användas i västerländsk psykoterapi och stresshantering, och har visat sig ge goda resultat i dessa sammanhang. Mindfulness handlar om att vara närvarande, att leva i nuet och se saker som de är. Man vill uppodla egenskaper och ett sinnelag som präglas av frid, acceptans, närvaro och icke-dömande.
